Om Irländarna visste vad man kan använda algerna till?

Irländarna råkade ut för missväxt av potatisskörden. Hälften av befolkningen dog. Hade de haft kunskapen om att det bara hade varit att gå till havet och rycka upp lite alger och sedan lägga dem i vatten, koka dem i 45 minuter exakt som potatis så hade de överlevt.
Kunskap och kreativitet är överlevnad.

Test med bilder

De här algerna finns i vattnet runt Rörö

Växter som finns i havet består till övervägande del av alger. Alger har inga frön, rötter, stjälkar eller blad, de kallas för bålväxter då de tar upp den näring de behöver direkt ur det omgivande vattnet. Till algerna hör bl.a. alla de stora tångarterna.

Algerna brukar indelas efter sina färger: grönalger, brunalger och rödalger.

Man kan också dela in algerna efter deras storlek.

Makroalger är stora: tång-, brun- och grönalger.

Brunalger och rödalger är viktiga, eftersom de finns i så stor mängd i havet och är rika på spårämnen. De som brukar kallas ”giftalger” är egentligen inga alger alls,

utan liknar mer bakterier.

Det viktigaste kostrådet man kan ge är att äta en fiberrik och fettbalanserad kost.

Alger innehåller höga halter av fibrer, speciellt en sort som vi vanligen får för lite av,

nämligen vattenlösliga fibrer. Enligt Nationalencyclopedin har de ”gynnsam effekt på blodsockerhalten och insulinsvaret efter en måltid och kan även sänka blodets kolesterolmängd”. De kan alltså hindra att man får diabetes och sjukdomar i hjärtat och blodomloppet. Alger innehåller även en massa andra nyttiga ämnen, dessutom kan alger ha en renande effekt, då de kan ta upp och forsla bort skadliga tungmetaller i din kropp.

Alla gröna växter bildar näring genom att förena koldioxid och vatten med hjälp av solenergi.

De bildar socker som i sin tur omvandlas till stärkelse.

Bruna och röda alger kan också bilda näring, men då de utnyttjar en annan del av ljuset bildas inte socker eller stärkelse utan något som kallas agar och alginat och carragin.

Dessa ämnen kan inte spjälkas i tarmen, vilket innebär att de binder tungmetaller i kroppen.

Tungmetaller som bly, arsenik, kvicksilver och kadmium är giftiga om man får i sig för mycket av dem. De kan bl.a. leda till hjärn-, hjärt- och skelettskador på barn och vuxna.

Genom att äta tång, binds t.ex. bly som finns i tarmen så att det inte kan komma ut i blodet.

Även lagrat bly som passerar tarmen binds där och följer med ut i toaletten.

På två månader kan man bli av med c:a hälften av de tungmetaller som kroppen bär på.

Proteininnehållet är genomsnittligt högt hos algerna, men det varierar inom olika arter,

årstiderna, med algens ålder och växtplats. Dessutom kan människan inte tillgodogöra sig allt

protein, vilket beror på att algernas cellväggar är svåra att spjälka. Om du kokar, steker, rostar, torkar eller djupfryser algerna blir det lättare att utnyttja proteinet. Vi människor

har också svårt att tillgodogöra oss algernas kolhydrater. Många anser dock att efter en tids tillvänjning kan dessa speciella kolhydrater också tillgodogöras. Innehållet av fett är lågt,

i vissa grön- och rödalger finns omättade fettsyror, vilka anses ha en förebyggande verkan på

hjärt- och kärlsjukdomar.

Algerna är energifattiga, men ändå mycket nyttiga. Framför allt är deras innehåll av

mineraler, spårämnen och vitaminer som de upptar ur havsvattnet och lagrar av stor vikt för oss. Kalcium fordras t.ex. för att hjärtmusklerna ska kunna arbeta. För att kroppen ska bevara

sin hälsa krävs också flera olika spårämnen. Dit hör t.ex. järn, koppar, selen, mangan och zink. Järn och koppar behövs för blodbildning. Brist på jod ger sjukdomen struma.

Havets alger innehåller samtliga för oss nödvändiga mineraler, dessutom är de rika på en mängd olika vitaminer. De flesta av dessa kommer från bakterier som lever på växten eller i

havsvattnet omkring algplantan.

Algmuffins - visst kan man äta det

Algmuffins reglerar blodsockernivån och sänker kolesterolhalten i blodet. De motverkar blodtryckshöjning och binder tungmetaller. Dessutom är de fiberrika och förbättrar tarmfunktionen och de innhåller de nödvändiga fleromättade fettsyrorna EPA och DHA, samt inte minst, de har en naturlig skyddsfaktor med en antibakteriell verkan. Äter du bröd, pasta eller algmuffins som är bakat av algberikat mjöl, får du ditt behov av mineraler och spårämnen utan att du behöver tänka på några tillskott. Man kan säga att du får ett starkt tillskott av de nyttiga ämnen du behöver, samtidigt som du får ett skydd mot onyttiga ämnen.

Alger och Urnäring

Naturliga alger är en ren näring utan tillsatser. Då algerna som är mycket lättsmälta kommer in i ämnesomsättningen och via blodet passerar sköldkörteln (hela blodkomplexet passerar denna cirka var 17:e minut) så får sköldkörteln den stimulans (genom mineral- och vitaminrikedom) som behövs för att det endokrina körtelsystemet skall hållas i balans. Genom kemisk och spektrografisk analys av vävnader och kroppsvätskor kan man i kroppen påvisa mycket små kvantiteter av ett stort antal mineralämnen som visat sig vara absolut nödvändiga. Dessa kallas för spårämnen. På konstgjord väg, i ett laboratorium eller i en fabrik kan en sådan produkt inte framställas, men naturen kan. I havsalger finns exempelvis det livsviktiga tillväxthormonet B12, som bevisligen inte finns i landväxter. På grund av intensivt och effektivt jordbruk lakas marken ut och de naturliga mineralierna och spårämnena förbrukas utan att ersättas. Maten, som sedan äts, har ofta genomgått en lång process genom industrin tills den har blivit något färdiglagat fryst, som stoppas in i mikrovågsugnen. En marknad har uppstått för olika hälsotillskott på grund av att folk har fått olika bristsjukdomar, allergier och problem med sockerhalter och fetter. Om man går in i en butik och skall köpa vitaminer och mineraler, hur vet man då hur mycket kroppen behöver av varje vitamin, mineral eller spårämne? Dessutom är ju detta tillskott syntetiskt. Om du istället tar naturliga alger med urnäring får du något naturligt som kroppen lätt kan absorbera. Då algerna har samma sammansättning som människans blod, har algerna lätt för att hitta där det fattas vitaminer, mineraler och spårämnen, och fyller på där. Blir det överskott går det ut den normala vägen.

Alger är naturligt

Grunden för ditt välbefinnande är att du ska kunna tillgodose dina behov av näringsämnen genom din kost.
Men eftersom dagens föda ofta inte på naturlig väg innehåller alla de beståndsdelar vi behöver, har många företag berikat sina produkter med artificiella preparat. Men kelpalger kan tillgodose många av de brister som finns i dagens livsmedel.

Alger och vitaminer

Havets kelpalger innehåller samtliga för oss nödvändiga mineraler och dessutom är de rika på en mängd olika vitaminer. De flesta av dessa kommer från bakterier som lever på växten eller i havsvattnet omkring algplantan.
Vitaminer i kelpalger per 100g torrsubstan:
Alger                 A          B1          B2          Niacin          C          B6          B12        
                         (IU)       (mg)       (mg)        (mg)            (mg)      (mg)        (ug)         
Porphyra           44500   0,25        1,24        10.0            20         1,04       13-29     
Ulva                      960   0,06        0,03        8,0              10                        6,3         
Enteromorpha       500    0,04        0,52        1,0              10                        1,3         
Laminaria              430    0,08        0,32        1,8              11         0,27        0,3
Tomater                200    0,08        0,03         0,3              20        0,11        0           
Spenat                2600    0,12        0,3           1,0            100        0,18        0            
Äpplen 5               0,02   0,03        0,2           5               0,03       0             5
Kål                       10      0,05        0,05         0,2              44        0,16         0            
Vit. A= Betakaroten motsvarande A
(Tabellerna efter Arasaki & Arasaki 1983)

Alger och spårämnen ex. järn

För att kroppen ska bevara sin hälsa krävs också flera olika spårämnen. Dit hör till exempel järn, koppar, selen, mangan och zink. Järn och koppar behövs bland annat för blodbildning. Brist på jod ger sjukdomen struma. Då kelpalgerna är mycket jodrika finns det dock anledning till att vara försiktig, ett långvarigt överskott på jod i kosten i vissa fall kan orsaka störningar i sköldkörtelfunktionen.
Innehåll av järn i kelpalger jämfört med andra födoämnen:
Art                            Torrvikt mg/100g
Laminaria, Bladtång    15
Ulva Havssallat           87
Enteromorpha            106
Porphyra                    23
Sesamfrö                    16
Soyabönor                  7
Spenat                         3,3
Biff                              3,6

Alger - mineraler, spårämnen och vitaminer (kalcium jfr)

Kelpalgerna är energifattiga, men ändå mycket nyttiga. Framför allt är deras innehåll av mineraler, spårämnen och vitaminer som de upptar ur havsvattnet och lagrar av stor vikt för oss. Kalcium fordras till exempel för att hjärtmusklerna ska kunna arbeta. Innehåll av kalcium i kelpalger i jämförelse med andra födoämnen:
Art                                        Torrvikt mg/100g
Laminaria, Bladtång                800
Ulva Havssallat                       730
Enteromorpha                         600
Porphyra                                 470
Soyabönor                              190
Mjölk                                     100
Spenat                                     98
Ägg                                         65

Alger - mycket proteiner, lite fett

Proteininnehållet är genomsnittligt högt hos kelpalgerna, men det varierar inom olika arter, med årstiderna, med algens ålder och växtplats. Dessutom kan människan inte tillgodogöra sig allt protein, vilket beror på att kelpalgernas cellväggar är svåra att spjälka. Om du kokar, steker, rostar, torkar eller djupfryser kelpalgerna blir det lättare att utnyttja proteinet. Vi människor har också svårt att tillgodogöra oss kelpalgernas kolhydrater. Många anser dock att efter en viss tids tillvänjning kan dessa speciella kolhydrater också tillgodogöras. Innehållet av fett är lågt i vissa grön- och rödalger och det finns också omättade fettsyror i dessa, vilka anses ha en förebyggande verkan på hjärt- och kärlsjukdomar. Vid försök med råttor som fick en diet på 5% torkade, ätliga kelpalger, sänktes deras kolesterolhalt i blodet.

Alger och tungmetaller

Alla gröna växter bildar näring genom att förena koldixod och vatten med hjälp av solenergi. De bildar socker som i sin tur omvandlas till stärkelse. Bruna och röda kelpalger kan också bilda näring, men då de utnyttjar en annan del av ljuset bildas inte socker eller stärkelse utan något som kallas agar och alginat och carragin. Dessa ämnen kan inte spjälkas i tarmen, vilket innebär att de binder tungmetaller i kroppen.
Tungmetaller som bly, arsenik, kvicksilver och kadmium är giftiga om man får i sig för mycket av dem.
De kan bland annat leda till hjärn-, hjärt- och skelettskador på barn och vuxna. Genom att äta kelpalger binds till exempel bly som finns tarmen så att det inte kommer ut i blodet. Även lagrat bly som passerar tarmen binds där och följer med ut i toaletten. På två månader kan man bli av med cirka hälften av de tungmetaller som kroppen bär på-

Alger innehåller fibrer

Det viktigaste kostrådet man kan ge är att äta en fiberrik och fettbalanserad kost. Kelpalger innehåller höga halter av fibrer, speciellt en sort som vi vanligen får för lite av, nämligen vattenlösliga fibrer. Enligt Nationalencyklopedin har de "gynnsam effekt på blodsockerhalten och insulinsvaret efter en måltid och kan även sänka blodets kolesterolmängd". De kan alltså hindra att man får diabetes och sjukdomar i hjärtat och blodomloppet. Kelpalger innehåller även en massa andra nyttiga ämnen, dessutom kan kelpalger ha en renande effekt, då de kan ta upp och forsla bort skadliga tungmetaller i din kropp.

De olika alggrupperna

Algerna brukar indelas efter sina färger: grönalger, brunalger och rödalger. Man kan också dela in algerna efter deras storlek. Kelpalger är stora: tång-, brun och grönalger. Mikroalger är mycket små; till exempel plankton, mikroskopiskt små encelliga växter som svävar i vattnet. Om de blir tillräckligt många säger man att de "blommar". Så kallad planktonblomning är bara höga halter av mikroalger. Till mikroalgerna hör bland annat den spirulinan, som är mycket proteinrik. Brunalger och rödalger är viktiga, eftersom de finns i så stor mängd i havet och är rika på spårämnen. De som brukar kallas "giftalger" är egentligen inga alger alls, utan liknar mer bakterier.

Alger - vad är det?

De växter som finns i havet, består till övervägande del av alger. Alger har inga frön, rötter, stjälkar eller blad, de kallas för bålväxter då de tar upp den näring de behöver direkt ur det omgivande vattnet. Till algerna hör bland annat alla de stora bruna tångarterna.